torsdag 12 april 2012

Rörigt

Spruta kl. 9.40 var visst 9.58 enligt vårdcentralens mått. Detta ledde till attjag råkade glömma betala vilket i sin tur ledde till att jag fick stressa in till stan utan att säga "hejdå och tack för denna gång" till mapa. Jag kom in på vc någon minut i fem men då kunde jag visst inte betala längre får de hade stängt av strömmen. De ska skicka en faktura utan faktureringsavgift till mig... Men jag sa aldrig vem jag är...

Detta hände alltså på eftermiddagen på väg till hearti. Nu när vi ändå är där så kan jag ju erkänna att jag glömde min mobilladdare hemma så bror fick köra in med den och imorse när jag skulle köpa kaffe på pressbyrån upptäckte jag att jag glömt gymkortet som jag lånat av mapa i plånboken. Den fick ligga kvar där för tåget gick 07.06. Det återkommer vi till.


Jag åkte alltså till gymmet och träffade A. efter att jag varit på vc. Det var kul att ses igen och det var även kul att träna tillsammans med någon för en gångs skull. Vi körde på rätt bra och fortsatte sedan vår dejt med pajlunch på stan. Jag tycker verkligen om att fika eller äta lunch med kompisar som jag inte träffat på länge, det ger så mycket!


Efter lunchen kom hearti och plockade upp mig vi åkte ut till byn där jag satt lite med min hemuppgift och hearti tittade på en av pappas Clintan-filmer. Sen blev det som sagt bråttom. Vi handlade lite livsmedelsprodukter på väg ut till skogen där vi lagade en riktig festmåltid. Hearti var master chef denna gång och I. var efterrättsansvarig lite senare på kvällen. Jag hjälpte till att skära och gjorde klyftpotatisarna.


På menyn stod det:

  • Feta- och spenat-inbakad kycklingfilé inlindad i bacon på en bädd av lök, champinjoner, tomat, små starka korvar och morrotsbitar, serverat tillsammans med klyftpotatis.
  • Äkta milkshake med banan och mjölkchoklad.

Imorse gick vi upp 5.15. Bilen rullade iväg vid 6.05. Vägen korsades av vildsvin och rådjur men vi hade gott om tid på oss och inga problem uppdagades. Jag hade med mig toast på tåget och slumrade till en timme. Det gick bra för jag piggnade till igen efteråt. Alltid lite läskigt att somna om när man en gång varit vaken.

Jag bestämde mig för att hinna åka hem och slänga in mina grejer innanför dörren innan jag gick ner till föreläsningen. Gick bra. Vad jag inte riktigt tänkt på var att föreläsningen hölls av en äldre man och höll på i tre timmar. Han hade ingen ppt utan pratade rakt ut i luften. Med mina sömnproblem så betydde detta att jag var tvungen att i princip nypa mig själv och röra på mig litelite konstant. Jag tror tyvärr inte att jag fick någon jättestor behållning av dessa timmar men det känns ändå bra att ha varit där och den där snubben vet mycket må jag säga. Jag blir så faschinerad varje gång en människa kan berätta så mycket utan att direkt ha förberett sig. Jag tänker då framför allt på att besvara frågor utan några problem förutom att eventuellt prata lite föör mycket. Jag härdade ut och överlevde föreläsningen i alla fall. Kom hem och upptäckte att systeryster hade ätit upp mina köttbullar men hade i alla fall rörorna kvar. Att röror kan vara så goda, varför finns det inte västkustsallad någon annan stans än just på västkusten?


Nu försöker jag peppa inför provjobb på thairestaurangen. Schpännande. Jag hoppas att kag får någon endorfinkick av den lilla nervositeten som kan komma när jag går ner dit. Vill verkligen inte vara så här trött där! Håller tummarna för att allt kommer gå  bra och att jag kommer få ett schemalagt sommarjobb med avtalad timlön som känns okej. 


Nu borde jag ta en powernap innan jag hoppar in i duschen. Jag känner lite "skrivstress" angående min hemuppgift också men jag har ju hela fredag, lördag och söndag på mig. Jag tror att jag måste omstrukturera det jag skrivit endel men hoppas på att jag har ett hyfsat resultat på söndag, inte allt för sent. 



Jag rekommenderar er att ta en titt på min barndomsvän Hannah:s blogg. Hon skriver många bra saker och har börjat rita störtsköna serier. Idag introducerade hon Pilar... Dagens skrattretare.








When we put down ideas of what life should be like, we are free to wholeheartedly say yes to our life as it is.
- Tara Brach


Inga kommentarer: