Spontanshopping

Ibland är det lätt att råka handla fina saker... Idag var vi på stan en sväng med syster I. och O. - det är för det mesta det brukar råka hända - och jag råkade hitta några fynd, byxor, linne örhängen och grill till sommarens parkhäng!

 Det har varit en bra, lugn och trevlig dag. Väldigt hetsigt bland människoskarorna i centrum vilket var lite jobbigt, men annars. Vi hälsade på C., och Z. på tatueringsstudion. M. hade tagit bilen till svetsning så det blev inget meck. Istället blev det pizza och film här uppe på berget. Tittade på Antichrist av Lars von Trier och med Willem Dafoe. En väldigt konstig - minst sagt speciell - film men det är kanske inte så förvånande när det är Trier som har varit i farten.

Nu är vi lite sega men också lite rastlösa. Vi ska försöka hitta på något bra till kvällen. Både syster och jag ska jobba imorgon så det vore kul att göra något skojigt.

Nä, när alla somnar mer och mer är det dags att tagga om!

Henna

Det har varit en jobbig vecka med massor stirr på skärmen frustrerande segt arbete, dåligt väder och inga rutiner. Jag tom mig ut på en liten promenad i regnet i onsdags i alla fall vilket var väldigt skönt. Jag var så opepp  innan men när jag väl var ute så kom den vanliga glädjen tillbaka. Tyvärr höll det inte i sig och torsdagen blev ytterligare en riktigt seg dag. Jag tog mig friheten att städa hela lägenheten, skurade till och med golvet på sina ställen - nu är det redan stökigt igen vilket känns lite uppgivet men men, det borde vara lättare att få det fint igen. Jag smet iväg en stund till E. där vi målade henna, lyssnade på arabisk musik, tittade lite tv och åt kladdkaka. Skönt att komma iväg, vara lite kreativ och göra lite annat. På förmiddagen hade jag även varit i Angered på en snabbvisit. Mysigt ställe med fisk och grönsaksmarknad, jättestort Netto, stort Lidl och Ica Kvantum.

Jag fick med mig lite henna som blivit kvar i torsdags och igår morse började jag träna måla lite på mig själv, fötterna. Kul! Vi fixade samtidigt det sista på gruppuppgiften och jag han ta en liten promenad i solen. Äntligen var det fint väder igen, tyvärr höll det inte i sig men som tur var hade jag ju i alla fall hunnit vara ute en liten stund. Lite ledsen blev jag dock när jag kände av fötterna och låren. Jag vet inte om det är något fel eller om det är att jag är stel för att jag suttit så mycket. JAg har inte varit på gymmet sedan förra måndagen men har tröttnat på att vara där själv. Jag förstår inte riktigt; förr var jag alltid på gymmet själv och tyckte att det var skönt men nu har jag börjat känna mig iaktagen på ett jobbigt sätt men jag tror att jag bara är nojig. Vet inte varför. Jag har planer på att byta gym när kortet går ut. Jag vill träna där det finns möjligheter att gå på pass och t.ex.yoga. Tror att jag skulle må bra av det och som det känns nu tror jag inte att jag har råd med det.

Igår hade vi seminarium om grupparbetet, om social hållbarhet (handlade mycket om integration och mångfalld). Jag kände mig som "moder mångfalld" när jag kom till skolan med en "afrikaklänning" (ett av mina nyinkomna grymma 2nd-hand fynd), skinnjacka, palestinasjal, dreads, hennatatuering, ecosneaks, fjäderörhänge samt armband från jordanien och chile. Seminariet gick hyfsat och efter det fick vi tillbaka den individuella uppgiften vilken också hade gått ganska bra. Det var skönt efter mina tvivel på mig själv och denna kurs. Det blev sedan en promenix till Netto för att köpa naturgodis (fredagsgodig) men blev så besviken då de inte hade de godaste bitarna att jag råkade köpa alldeles för mycket... Allt gick dock åt under kvällen men hearti blev lite ledsen för att jag åt upp allt på vägen hem igår, något jag också kan tycka känns lite synd och onödigt men då kändes det jättebra.

Jag träffade Z. och Z. på stan på eftermiddagen egentligen skulle jag ha filmkväll med dem men jag kom på att jag hade köpt biljetter till Göteborgs Rockfest. Det blev därför bara en after-work öl på stan och de gjorde sällskap till den lilla förfesten. Själva Rockfesten var faktisk trevlig och det var några bra band som spelade. O. och R. åkte hem lite iförväg och jag och I. bestämde oss att också åka hem innan allt var slut. Jag klan inte rå för det men när klockan närmar sig ett och man jag har gått upp klockan halv sju så brukar jag bli trött och det är svårt att vara lika entusiastisk och ha kul.

Rockfesten fortsätter ikväll men innan dess ska vi ut och fixa med vanen och hälsa på Z. när hon fortsätter med sin turtleback-tatuering. Det är bra för hennes studio ligger nästan precis vid C. och M. där bilen står. Jag ska försöka ta med mig Bosse (storkameran) idag och lattja lite är det tänkt. Solen skiner och jag hoppas att vädret inte sviker mig idag.

The reasonable man adapts himself to the world; the unreasonable one persists in trying to adapt the world to himself. Therefore all progress depends on the unreasonable man.

- George Bernard Shaw

Fallskärm

"Åska och ont i magen... Kan väl bara hoppas på att dagen bara blir bättre..."

"Varför är det så viktigt att vara framgångsrik och "lyckas"? - Bästa frågan på nyhetsmorgon idag".

Ja, så började jag min dag på Facebook. Det finns så fruktansvärt mycket skit att hämta där och sen finns det så otroligt mycket bra. Jag skulle kunna skriva två långa listor, en med bra saker och en med dåliga saker man kan skriva och kommentera på "fejan".

Jag känner mig så anti den hets som finns för att man ska uppleva mest, vara självsäkrast, ha snyggaste människorna i sin närhet och uttrycka hur "duktig" man är. Med detta vill jag inte påstå att jag är så himla mycket bättre på att inte göra just som jag är emot, utan snarare vill jag för mig själv klargöra att det är fel och be mig att avstå. Mitt problem är nog egentligen att jag känner mig så fast här och nu. - Varför inte göra det bästa av stunden då?, kan man ju lätt fråga, men det är inte så enkelt.

Jag vill bara ut och resa, uppleva och göra allt som jag känner för. Det finns många saker jag känner för att göra här också men jag känner mig så hämmad av mig själv. Varför är det så? Varför tror jag att det blir bättre om jag ger mig av? För ett år sedan var det att ta studenten och flytta till Göteborg som var höjdpunkten och allt skulle bli bra och jag skulle må så bra. Jag ber om ursäkt för att det låter som allt verkligen är skit och jag är övergiven av min familj och sover ute på gatan, så är det inte alls. Jag älskar min familj, de stöttar mig i allt (förutom när det gäller tatueringar, vilket jag inte tänker ta upp här just nu) och finns alltid tillgängliga för råd, tröst och glädje.

Att få åka iväg som utbytes student vad det bästa som någonsin hänt mig. Jag fick göra i princip allt jag ville, klättra, måla, hoppa fallskärm, bungyjump, vandra i berg åka snowboard, mada, surfa, träffa nya människor mm. mm. Jag lärde känna mig själv som den jag ville vara, som den jag var. Allt fanns där för mig att bygga upp mitt eget ideal. Nu sitter jag här överdrösad i kurslitteratur och "måste göra listor".Funderar på jobb, på framtiden, på att få envardag som fungerar. En vardag som får mig att må bra och fåår mig att känna att jag kan förverkliga mig själv.

I måndags struntade jag i att ta min promenad, joggingrunda eller gå till gymmet för att sätta mig på ett berg och spela musik och umgås. Det kändes så bra där och då att jagkunde låta mig göra det utan att få dåligt samvete. Igår kom jag hem ifrån skolan efter att ha arbetat med vårt grupparbete 7.30-16. Jag tänkte att jag nog borde ta min promenad men tyckte så synd om hearti som låg hemma och var sjuk, så jag stannade hemma och fortsatte skriva till ca 19. Sen var det dags för middag och efter det blev det film och varm choklad med vispgrädden som legat i kylen en vecka för länge. Jag var stressad men kände mig även trött och less. Chokladen och filmen fick mig faktiskt att må lite bättre men imorse kom känslan av att "jag måste göra något" igen. Varför snörade jag då inte på mig skorna och tog en promenad? Det åskade, men inte var det det som störde mig, nej, helt ärligt så tror jag att det är rädslan för att jag har slitit ut mig själv som skaver. Jag vill inte gå ut och känna att jag har ont i foten, höfterna eller knäna. Som jag skrev igår har jag troligtvis även bakterier kvar sedan urinvägsinfektionen vilket gör att jag blir akutkissnödig ibland och det är inte heller kul när man är ute på promenad och det inte finns några vanliga offentliga toaletter.

Det finns alltså en  oro i mig som säger åt mig att stanna hemma och en annan som säger åt  mig att gå ut. Det är som ett konstant åskoväder som jag måste försöka lugna ner och acceptera. Jag vet inte hur och jag vet inte när det kommer gå över. Känns som att det skulle vara så mycket lättare om jag fick åka utomland eller tillbaka till Nya Zeeland ett tag.

Snart är det sommar i alla fall men det innebär också en stress på grund av att man måste ha ett jobb och samtidigt vill hinna med massor annat. Jag kommer inte få besked om jag får bli kvar på restaurangen i sommar eller inte än och jag börjar fundera på att söka en planB.

   

To me, good health is more than just exercise and diet. It's really a point of view and a mental attitude you have about yourself.

- Angela Lansbury

Sympatisjuk

Nu har jag i princip jobbat med gruppuppgiften konstant sen halv åtta imorse. Funderar på att ta en promenad med jag spenderar nog kvällen som sympatisjuk hos hearti. Jag vet inte varför allt känns så trist just nu. Har inte mycket lust att snöra på mig dojorna bara för en promenad... Det som brukar vara så skönt. Nu känns det bara bra efteråt. Funderar på om det kan vara den där urinvägsinfektionen so jag hade för nån och en halv månad sedan som fortfarande hänger kvar och hämmar mig lite. Jag måste verkligen ta mig ner till vårdcentralen och göra något åt det. Undrar varför jag drar mig för att göra de. Kanske eftersom jag inte är så van vid kontakt med vården och jag hatar "sjuk-lukten" i luften.

Miss my trips

Knowledge is power. Information is power. The secreting or hoarding of knowledge or information may be an act of tyranny camouflaged as humility.

- Robin Morgan

What do they run away from?

Har varit en lång dag på skolan utan att känna att jag fått särskilt mycket gjort men vid halv fyra åkte vi till ett kafé vid korsvägen där vi agerade "observationsgrupp" för några som höll på med sin C-uppsats inom media och reklam. De ville att vi skulle disskutera reklam i modemagasin vilket även kom att inkludera mode-bloggar. Eftersom jag varken läser, eller har läst (regelbundet), modemagasin eller bloggar så var det också väldigt intressant att själv reflektera över varför jag inte gör detta. Jag har aldrig funnit något värde i att läsa om andra människors liv, hur andra människor tycker att man ska leva och jag försöker undvika alla påtryckningar av idéalbilder. Jag hämtar hellre inspiration genom att röra mig bland folk och lära känna mig själv, vilket ibland kan vara svårt men en spännande resa i sig.

Tiden på kaféet gick mycket fort och det blev snart dags att åka hem. Jag gick av vid Linéplatsen och promenerade sista biten genom slottskogen vilken var full av hurtiga människor som var ute och sprang. Jag fick känslan av att alla var på väg ifrån något, att de ville fly sin vardag och strävade efter en enda sak och det var att vara nöjda med sig själva. En ganska hemsk tanke eftersom det även kändes som att de gick miste om många andra spännande och roliga saker. Väldigt intressant eftersom jag själv varit i deras kläder och känt att just den springturen betyder så mycket. Jag undrar om jag börjar komma till insikt om värdet i många andra saker och om jag börjar acceptera mitt liv som det ser ut just nu. Jag ångrar i alla fall inte en sekund att jag gick till masthuggskyrkan med herti och o. tillsammans med gitarrer några punkisar, köpte grillad kyckling, libabröd och potatissallad som vi sedan kalasade på när syster I. också kom. Det kändes som en underbar start på försommaren.

Blev lite kallt framåt åtta och det var skönt med en varmdusch när jag kom in. Det planerade skypemötet med Z. som var ett kombinerat socialt och studierelaterat samtal där efter gick också jätte bra. Nu känns gruppuppgiften lite lättare och jag ser ännu mer fram emot att få den överstökad så att det kan bli helg! Mami ringde också på skypen så det blev en spontan pratstund med henne också. Aldrig fel. ♥

SoundTrack; click the photo

Listening is a magnetic and strange thing, a creative force. The friends who listen to us are the ones we move toward. When we are listened to, it creates us, makes us unfold and expand.

- Shel Silverstein

Scones till folket

Ännu en helg har blåst förbi och jag känner att jag inte riktigt hunnit med allt jag borde. Egentligen är det därför ingen bra idé att sätta sig och skriva ett långt blogginlägg men det är såatt jag tänkte dela med mig av ett bra tipps för att piffa upp vardagen. I brist på annat bröd den senaste veckan så har jag ställt mig och bakat scones på morgonen. Perfekt eftersom det både är gott och är mycket lätt- och snabbakat.

Scones á la moi

• 1 näve havregryn
• 1 näver rågmjöl
• 2,5 dl vetemjöl
• 2 tsk bakpulver
• 1/2 tsk salt
• 20 g smör
• 4 msk rapsolja
• mjölk

Sätt ugnenpå 200*C

Blanda torra ingredienter, smält smöroch tillsätt detta i mjölblandningen tillsammans med olja.

Rör väl och häll samtidigt på mjölk tills du får en ganska kletig konsistens.

Lägg smörpapper på en plåt eller  smörj plåten med lite olja, kleta på degen och platta till. Nagga degen med en gaffel, ställ in i ugnen i 10-15 minuter,tills brödet har fått färg och resten av frukosten är tillredd eller framdukad.

Eftersom min mobil vägrar acceptera minneskortet så fungerar inte kameran, detta kommer tyvärr försvåra för mitt sporadiska fotograferande men jag ska göra mitt bästa för att det ska finnas bra bilder på bloggen.

Jag borde verkligen återgå till mitt artiketläsande nu men vill bara avsluta med att anteckna att det gick bra och jobba igår. Hade sovit till kvart i tolv, köpte kebabrulle och läste artiklar hela dagen (mellan 13.30-16.00) Klockan 17 var jag på jobbet och blev kvar där till ca 23.20. Det var en ganska lugn dag så jag fick chans att lära mig att ta betalt också. Skönt att kunna det men nu måste jag tatag i pluggandet av menyn också så att jag kan den ordentligt. Jag fick med mig tre lådor mat hem som hjälp på traven. Älskar när jag kan ta med thai till universitetet.

Too often we underestimate the power of a touch, a smile, a kind word, a listening ear, an honest compliment, or the smallest act of caring, all of which have the potential to turn a life around.

- Leo Buscaglia

Klädbyte

Filidutterna var uppskattade och vi fick en mycket trevlig middag med riktigt god soppa, välkomponerad sallad, filidutter, lite smått och blåbärspaj med vaniljvisp. Sällskapet var mycket trevligt och vi stannade ganska länge, skönt att känna att man bara kan vara borta en stund också. Igår efter föreläsningen åkte vi och tog en fika tillsammans på fiket där K. jobbar. JAg fick en hel kanna grönt-äppel-fläder-te och jordgubbstart. K.var där och det var kul att se henne igen, det var ett tag sedan vi sågs och vi har inte riktigt fått våra scheman att gå ihop på sistone. På kvällen satt vi hos syster I., mr O. och kissekatten, lyssnade på musik, drack lite öl och fönstershoppade på dataskärmen.

Idag har vi varit med på naturskyddsföreningens klädbytardag. Vid tio gick vi ner och lämnade ca fem plagg var, bytte dem mot kuponger som vi sedan fick byta mot andra kläder. Det blev mycket köande och väntande men jag tyckte att vi alla gjorde i alla fall några riktigt bra byten. Närjag kom hem fick jag sushi och nu ska jag försöka vara lite effektiv med att läsa artiklar... Har ganska mycket jag borde läsa i helgen,under veckan ska vi bli klara med vårt grupparbete. Ikväll ska vi vara ute på Hisingen och imorgon ska jag jobba 17-stängning så då blir det inte heller mycket gjort men jag ska försöka dra mitt strå till grupparbetes-stacken i alla fall... 

Försöker bli pigg med hjälp av lite kaffe och den sista kladdkakabiten men egentligen borde jag nog ta en power-nap...  Särskillt om jag ska orka vara trevlig hela kvällen. Svårt det där med att vara både social, effektiv och ta hand om sig själv samtidigt men det ska gå!

Tröjan, en av dagens byten

The art of listening needs its highest development in listening to oneself; our most important task is to develop an ear that can really hear what we're saying.

- Sydney J. Harris

Demand Dignity

Då har vi arrangerat vårt första evenemang med MR-Gruppen, FN-föreningen Göteborgs grupp för mänskliga rättigheter. Vi hade en väldigt trevlig kväll med 8-10 gäster utöver oss.Vi bjöd på fika och M. ifrån Amnesty bjöd på föreläsning om deras arbete, hur de arbetar, vad de arbetar med, fattigdom och mänskliga rättigheter generellt. Vi valde att ha en ganska basic föreläsning vid första tillfället så att folk kan få chansen att utvecklas från början. Att få en repetition gällande MR, vad som pågår i världen och lite mer fördjupning i Amnestys arbete känns också som något som är bra för de flesta. Vi hade en relativt ung åhörarskara vilket också gjorde att värvningspotentialen till gruppen var hög. Roligt med engagerade människor.

Idag har jag arbetat med min studiegrupp nere på skolan. Vi letade fram några fler artiklar och rapporter/information som vi kan ha nytta av och försökte få lite mer klarhet i vad vi ska arbeta med. Vi kom inte jätte långt men meningen var den att vi ska göra lite hemläxa också... När jag kom hem somnade jag, tog sedan en promenad och en dusch, bakade filidutter medaubergin och zucchini till kvällens middag och satte mig här för att arbeta lite...Det gick ju om det gick. Men det kommer bli bra.

Ska bli roligt att socialisera lite ikväll, A. ska laga linssoppa, jag har gjort filidutter och de andra ska också ha med sig något tilltugg eller efterrätt.Myspys, tillfälle att prata om mycket, liv och även skola, om man vill.



Vidare befordrat reportage från Paraguay:

Under en vecka i mars reste Danne och Bleckan från Salongbetong till Paraguay, ett av Latinamerikas fattigaste länder. Resan resulterade i en webbserie i fyra delar där vi får följa Danne och Bleckan och deras möte med några av världens mest utsatta barn – barn som lever och arbetar på gatan. Jag har bestämt mig för att vidarebefordra denna serie i hopp om att fler ska bli världsföräldrar och hjälpa UNICEF i deras arbete.
Det finns fyra avsnitt som kommer ut kommande torsdagar.

Scared and sacred are spelled with the same letters. Awful proceeds from the same root word as awesome. Terrify and terrific. Every negative experience holds the seed of transformation.

- Alan Cohen

Motivation

Just nu känner jag inte någon motivation alls. Vet inte vad jag ska göra för att känna mig inspirerad och nöjd med mig själv. Känns som om jag håller på att glida ifrån mig själv och det är inte bra. Kanske är det så att man jämför sig med den man en gång var och inte ser att man ständigt utvecklas och nu har andra kvalitéer än förut. Varför kan jag inte bara vara glad och njuta av det som är bra i stunden och faktiskt ger mig glädje. Det finns ständigt något man kan störa sig på eller känna sig besviken över men om jag bara kunde sluta tänka på det och helhjärtat ta för mig av det goda så skulle jag må så mycket bättre i mig själv... eller?

Nej, jag vet faktiskt inte. Problemet är nog snarare att jag vet vad som vore bäst för mig men att jag sedan ändå struntar i det för att jag blivit en lat fisk. Detta oroar mig lite men jag hoppas att jag överreagerar och att allting egentligen är bra.

Idag var jag hos tandläkaren, inga håll och gratis tandvård även nästa år, det är bra. Kom hem och åt lunch, tänkte gå till gymmet men blev trött och fastnade här istället, tänkte att jag borde plugga men började titta på annat, fikade och blev ändå inte pigg vilket gjorde att jag blev ännu tröttare, på mig själv.

Ikväll är det vårt första föredrag i MR-gruppen. Jag hoppas att vi får några intresserade gäster och att det går bra. Som det känns just nu så tror jag att det blir en flopp, känns inte som intresset är jätte högt men jag kan ha miss bedömt situationen och det humöret jag befinner mig i nu gör nog sitt till min pessimistiska inställning. Detta är inget jag är stolt över, vilket gör det ännu värre.

Ibland önskar jag bara att jag var någon helt annan stans, gjorde något helt annat, bara trivdes och mådde bra. Andra gånger är jallt jättebra, jag är glad, trivs och mår bra. Det är bara det att när allt känns lite tråkigt och jobbgt så blir det så mycket värre och man snarare motverkar sig själv istället för att ta sig upp igen. Jag försöker ta mig upp och det bästa sättet att göra det nu på skulle nog vara att ta en promenad eller gå till gymmet, få ut endorfinerna i kroppen och känna att jag gjort något bra. Detta förhindras av föreläsningen och att jag har problem med foten igen. Jag undrar verkligen om det tänker vara så här nu, om jag borde se till att vila foten lite mer eller köpa nya sulor. Sulor skulle nog vara bäst, men just nu känns det inte så kul att köpa det. Jo, egentligen, efter som jag vet attjag kommer må så mycket bättre då igen. Jag undrar hur många gånger jag har skrivit på bloggen att jag har varit ute och sprungit och att jag ska göra det till en vana, i alla fall springa en eller två gånger i veckan. Det har i alla fall inte hänt sen jag flyttade hit. Jag tror också att min kropp håller bättre om jag promenerar så jag borde nog istället försöka vara stolt över att jag inte springer men varför kan jag inte känna mig nöjd?

Det finns så mycket man kan kommentera och analysera. Varför är jag så upptagen vid att analysera och diskutera mig själv och hur jag mår? - Jag antar att det är eftersom jag har 24-timmars övervakning över mig själv men ändå inte full kontroll. Jo,jag har kontrollen men ibland så låter jag mig själv ändå göra som jag inte tänkt eller inte skulle gjort förut. Det är bra på många sätt men så länge jag inte kan känna det till hundra procent så kan jag inte må helt bra. Det vet jag.

Över går till att kommentera något annat som är ganska aktuellt: kultur, konst, tårta, könsstympning, politik och media. Ja, det är den omdebbatterade tårtan som Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth så glatt skar i utan att tänka på konsekvenserna. Jag kan tycka lite synd om henne som hamnade i sådant blåsvöder för det var nog en ganska jobbig situation som kunde fått negativa konsekvenser för henne oavsätt hur hon skulle agerat. Jag undrar dock om hon egentligen tänkte på vilken situation hon satt i. Jag förstår att den konstnärliga tårtan gjordes för att provocera och skapa debatt men att debatten skulle handla om kulturministerns eventuella avgång var nog inte intentionen. Jag kan även tycka att det var ett lite väl magstarkt konstverk som går att tolka på många olika sätt. Att deltagarna som åt tårtan var en del i konstverket kan man också förstå men att folk ska mer eller mindre tvingas till att "könsstympa" en karikatyr av en afrikansk kvinna som drar tankarna till kolonialismens era känns också fruktansvärt.

Efter att ha sett det så omtalade videoklippet kan jag verkligen förstå känslorna som upprör. Jag hoppas dock att människor förstår och ser att detta konstverk ska lyfta debatten om just könsstympning och att det är just detta fruktansvärda övergrepp som vi ska fokusera på. Könsstympning är ett fruktansvärt sätt för män, och i vissa fall kvinnor, att ta full kontroll över en människas sexuallitet/beröva en annan människa på sin sexualitet. Detta är inte det enda problimet utan könsstympning leder även till att fruktansvärt många flickor dör helt i onödan till följd av blodbrist eller infektioner, den könsstympade får ofta väldigt många andra komplikationer tillföljd av könsstympningen och försätts i ett konstant förtryck. I kulturer där könsstympning är en norm ses flickor som inte könsstympas ofta som smutsiga och onormala. Det sätts därför även en stor press på flickor och kvinnor att de ska vara stympade för att vara "riktiga kvinnor". Detta är en norm som måste försvinna för att alla flickor ska kunna få samma mänskliga rättigheter som resten av människorna på vår jord. Även fast jag verkligen tycker att det är spännande med olika kulturer och kulturell mångfald så måste detta fruktansvärda inslag av våld förbjudas liksom allt annat våld. Detta får inte tolereras.

Have patience with all things, but chiefly have patience with yourself. Do not lose courage in considering your own imperfections but instantly set about remedying them -- every day begin the task anew.

- Saint Francis de Sales

Vaccinerar 95 barn

Med hjälp av detta blogginlägg ser jag till att 95 barn vaccineras.
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte har den kompetensen så publicerar jag den här bloggposten istället. Just detta inlägg innebär nämligen att jag ser till att 95 barn runtom i världen vaccineras mot stelkramp i samarbete med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

More than ever before, there is a global understanding that long-term social, economic, and environmental development would be impossible without healthy families, communities, and countries.

- Gro H. Brundtland

Friendship

Medan det känns som att det bara går sämre och sämre med studierna kan jag ju i alla fall trösta mig med människorna jag har omkring mig, Det börjar gå bättre på kompissidan och jag har haft två fina dagar med S. och A. Det vore jätteroligt om det kommer fortsätta så här och vi kan hjälpa varandra att motivera oss och stötta varandra när det känns tungt. Jag tror att det är viktigt att några bra vänner man träffar ibland och gör lite annat med samtidigt som man även kan diskutera studierelaterade saker.

Igår blev det te på Två små fåglar och så råkade jag handla på Myrorna. En grym tröja och härlig sommar klänning. Pengar jag gärna skänker till Frälsningsarmén, 47,7 miljoner hamnade där till följd av all andrahandshandel som gjordes på Myrorna. Känns bra.

Idag gick jag en liten promenad i den våriga slottsskogen, hälsade på hos sälarna och köpte med mig kladdkaka som hearti beställt. Upptäckte att Frödinge kommit med många nya sorters tårtor här bland fanns kladdkaka med glass på och kladdkaka med chokladgrädde på, jag köpte den med glass på. Det var hearti som hade beställt tårtan, det var visst långhelg denna vecka också, eller bara ett ljus vardagen? Hearti åkte sedan iväg och meckade med Chevan medan jag tog hand om vår ombokade tvättid idag. Ganska rättvist eftersom minst 80 % av tvätten var mina kläder. Det var mysige ändå, jag hade sällskap av S. som även tittade på Damernas detektivbyrå med mig. Vi diskuterade även vår nya seminarieuppgift och läste ett dokument tillsammans, högt varannat stycke - bra när manläser på datorn. I tvättstugan låg det massor hundhår som vanligt och jag tänkte att om ingen vågar säga till så händer inget... Hur gör man detta på ett fint sätt? Egentligen vill man inte skriva en lapp eftersom det ger en väldigt irriterad ton men jag kom inte på något bättre sätt...

Supertröjan

Gratitude unlocks the fullness of life. It turns what we have into enough, and more. It turns denial into acceptance, chaos to order, confusion to clarity. It can turn a meal into a feast, a house into a home, a stranger into a friend. Gratitude makes sense of our past, brings peace for today, and creates a vision for tomorrow.

- Melody Beattie

Kneghelg

Då var helgen plötsligt slut. Äppelkakadagen hos syster I var bra och avslutades med tacos och sen en inflyttningsfest hos B. Tack M. för att du bjöd med mig. Syster och jag tock ochså en promenix och hamnade i en fruktansvärt välplanerad godisbutik. Gick in på grund av det billiga naturgodiset men slutade med 3 hg blandat godis även då jag nästan bara tog en eller två bitar av varje godissort jag tog.. Butiken är upplagd så att det finns näst intill alla godissorter man kan tänka sig man går i en ganska smal gång runt hela butiken, med massor godis på båda sidor, när man tillsisst kommer fram till kassan, och stör i kö läskas man av diverse drickor. "Vem blir inte törstig av godis?" - tänker man och köper en spännande dryck, just detta klarade vi dock motstå.

Igår ville L. att jag skulle komma in vid 14 och provjobba lite till, nu har jag i alla fall pratat pengar och vet att jag får betalt för fredag och söndag. Det blir bra för jag jobbade bara tre timmar i torsdags och fredag + lördag jobbade jag mycket och sent. Igår blev det hela nio timmar och sen var jag kvar en timme extra och drack en öl med L.  och T. Kändes väldigt bra förutom att jag blev lite stressad eftersom vi har seminarie om/av (?) inlämningsuppgiften idag och jag hade lite kvar att redigera i texten och borde träna lite och sist men inte minst så kom ju hearti hem medan jag jobbade och det var inget roligt att jag inte kom hem förrän kl 24. Bara gå och försöka sova med en gång. Fruktansvärt torra läppar efter en sån dag i restaurangen.

J., köksschefen, lagade en låda mat till mig som jag får till lunch idag. har inte bestämt mig om jag ska ta med den till skolan eller äta hemma... undrar om det blir fint väder, då kan jag äta ute. Smakade lite i morse och det var grymt gott. Eftersom jag sovit mycket dåligt, sent och drömt om jobbet hela natten igen, så är jag väldigt trött men det känns ju bra att det är seminarium för då blir man i alla fall lite mer stimulerad än när man bara sitter och lyssnar på föreläsning.

Ibland känns det som att jag verkligen inte borde ha ett jobb med hög stressfaktor man igår gick det riktigt bra och jag kände att jag lärt mick mycket. Jag hoppas verkligen att L. ringer och säger att jag får schema i sommar.

Lördagsgodis

Busig kisse och finaste syster

Tahi-pepp innan jobbet igår

 Your work is going to fill a large part of your life, and the only way to be truly satisfied is to do what you believe is great work. And the only way to do great work is to love what you do. If you haven't found it yet, keep looking. Don't settle. As with all matters of the heart, you'll know when you find it. And, like any great relationship, it just gets better and better as the years roll on. So keep looking until you find it. Don't settle.

- Steve Jobs

Drömmar

Jobbigt det där när man drömmer så mycket att man inte riktigt känner sig utvilad när man vaknar. Igår jobbade jag 18-24 men hela natten har jag drömt om det och att jag varit där så jag undrar hur många timmar det blir...

Det var väldigt mycket att göra på restaurangen igår, två riktigt stora sällskap och ett ganska regelbundet drop in av nya gäster. Det gick bra men jag har fortfarande mycket kvar att lära och komma ihåg. Jag bestämde att jag skulle lära mig kassaparaten/beställningsmaskinen igår eftersom det kändes så dumt när jag inte kunde fullfölja beställningarna utan var tvungen att bara vidarebefordra dem. Jag lärde också känna personalen och blev erbjuden att hänga med till andra restaurangen för en öl men jag sa att det får bli nästa gång eftersom jag kände att det skulle bli ganska skönt att komma hem. Kocken hade också lagat mat till mig som jag fick med mig och åt innan jag gick och la mig, så gott och fräscht. Jag älskar verkligen deras mat, färskt, fräscht, kryddigt och mustigt. Vi lyckades även skrapa ihop en hundring var i dricks vilket var trevligt eftersom jag just nu känner att jag verkligen måste snåla till den 25:e nu. K. undrade om jag ville följa med henne och hennes arbetskamrater ut ikväll men jag får se, kontot säger som sagt emot.

Jag hade tänkt att jag skulle skriva lite mer/putsa på min hemuppgift men det vore skönt om någon kunde läsa igenom den innan jag fortsätter. Eftersom jag har maxat kvantitetsgränsen så känns det inte så kul att förändra massor, och jag vet inte vad som ska förändras, det jag vet är att det känns lite magert men jag blir så arg när jag tänker på det att jag bara har lust att skicka in dokumentet och annars ifrågasätta och säga att det skulle ha varit lite mer explicit förklarat.

Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Gick upp vid kvart i nio och klockan är redan tio över tio så dagen ser ju ut att försvinna... Det regnar och gymmet är stängt p.g.a. renovering inför nyöppningen så jag säger lite bläää just nu. Igår började det dock regna medan jag var ute men då gjorde det inte så mycket. Förr kunde jag ju gå ut när det spöregnade men jag har blivit lite mesig... bekväm?... på senaste tiden. Kan tycka det är ganska skönt med ursäkter för att inte gå ut men jag ångrar mig lik förbaskat varje kväll det händer. Hade ju vilodag i förrigår... Men idag är det kanske dags för lite chokladbak med syster I., vi har ju bestämt att vi ska baka något ur hennes chokladkokbok varje helg. Hon borde verkligen vara vaken nu så jag ska slå en pling och se vad vi ska hitta på. Mysigt med syster så nära.

Spirituality exists wherever we struggle with the issue of how our lives fit into the greater cosmic scheme of things. This is true even when our questions never give way to specific answers or give rise to specific practices such as prayer or meditation. We encounter spiritual issues every time we wonder where the universe comes from, why we are here, or what happens when we die. We also become spiritual when we become moved by values such as beauty, love, or creativity that seem to reveal a meaning or power beyond our visible world. An idea or practice is "spiritual" when it reveals our personal desire to establish a felt-relationship with the deepest meanings or powers governing life.

- Robert C. Fuller

Dr Kosmos

Kämpat med inlämningsuppgiften hela morgonen, nu har jag något som skulle kunna skickas in i alla fall. Jag vet inte hur bra det är, min kosmopolitiska bidragsekonomi kan man ju inte annat än diskutera vidare på. Tre A4 sidor med 3 cm marginaler Times New Roman strl 12 och 1,5 i radavstånd är inte mycket. Att där få plats med "rimlig och väl förankrad beskrivning av hur en framtida global ekonomisk ordning skulle fungera, [...] analys och utvärdering av denna ekonomiska ordning med hjälp av teorier och begrepp från tidigare kurser, [...] kreativ och väl förankrad reflektion kring dessa konsekvenser och vilken rättvisa och hållbarhet de skulle realisera" är inte lätt och känns inte riktigt rimligt. Men, ur som helst har jag nu ett dokument på exakt tre A4-sidor (exklusive referenser), "minst fyra (4) aktuella akademiska artiklar" i referenslistan och nämnt hållbarhet och rättvisa, frågan är om jag diskuterat enligt vilken rationalitet denna globala ekonomi skulle fungera... Jag vet inte och vill inte tänka på det mer idag.

Slängde just i mig ett stort glas kaffe och ett stort glas med C-vitamin eftersom jag tänkte gå till vårdcentralen för att få något mot mina fiender som verkar bosatt sig i mig sedan jag hade urinvägsinfektion för några veckor sedan. Tydligen vill de ha morgonurin och det kan jag inte framställa just nu. Får vänta till söndag morgon och då är det bäst att alla människor aktar sig på vägarna för om jag ska hålla mig till efter klockan tio kan det bli problem...

Jobbet gick ganska bra igår, jag har massor att lära mig men jag hoppas att de ser någon sorts potential i mig och att jag kommer att komma in i arbetet relativt fort.  Blir bra när jag kan slappna av lite mer och inte behöver tänka aktivt på allt som händer över allt, allt som ska göras och hur det ska göras. Blir skönt när det kommer mer på slentrian. Mysigt ställe hur som helst och allt eftersom vi lär lär känna varandra mer kommer det bli ännu bättre.

Nu ska här promeneras och handlas lite för här finns det nästan inget kul att äta och det är ju trots allt fredag.

If I were to wish for anything, I should not wish for wealth and power, but for the passionate sense of the potential, for the eye which, ever young and ardent, sees the possible. Pleasure disappoints, possibility never. And what wine is so foaming, what so fragrant, what so intoxicating, as possibility!

- Soren Kierkegaard

Rörigt

Spruta kl. 9.40 var visst 9.58 enligt vårdcentralens mått. Detta ledde till attjag råkade glömma betala vilket i sin tur ledde till att jag fick stressa in till stan utan att säga "hejdå och tack för denna gång" till mapa. Jag kom in på vc någon minut i fem men då kunde jag visst inte betala längre får de hade stängt av strömmen. De ska skicka en faktura utan faktureringsavgift till mig... Men jag sa aldrig vem jag är...

Detta hände alltså på eftermiddagen på väg till hearti. Nu när vi ändå är där så kan jag ju erkänna att jag glömde min mobilladdare hemma så bror fick köra in med den och imorse när jag skulle köpa kaffe på pressbyrån upptäckte jag att jag glömt gymkortet som jag lånat av mapa i plånboken. Den fick ligga kvar där för tåget gick 07.06. Det återkommer vi till.

Jag åkte alltså till gymmet och träffade A. efter att jag varit på vc. Det var kul att ses igen och det var även kul att träna tillsammans med någon för en gångs skull. Vi körde på rätt bra och fortsatte sedan vår dejt med pajlunch på stan. Jag tycker verkligen om att fika eller äta lunch med kompisar som jag inte träffat på länge, det ger så mycket!

Efter lunchen kom hearti och plockade upp mig vi åkte ut till byn där jag satt lite med min hemuppgift och hearti tittade på en av pappas Clintan-filmer. Sen blev det som sagt bråttom. Vi handlade lite livsmedelsprodukter på väg ut till skogen där vi lagade en riktig festmåltid. Hearti var master chef denna gång och I. var efterrättsansvarig lite senare på kvällen. Jag hjälpte till att skära och gjorde klyftpotatisarna.

På menyn stod det:

• Feta- och spenat-inbakad kycklingfilé inlindad i bacon på en bädd av lök, champinjoner, tomat, små starka korvar och morrotsbitar, serverat tillsammans med klyftpotatis.
• Äkta milkshake med banan och mjölkchoklad.

Imorse gick vi upp 5.15. Bilen rullade iväg vid 6.05. Vägen korsades av vildsvin och rådjur men vi hade gott om tid på oss och inga problem uppdagades. Jag hade med mig toast på tåget och slumrade till en timme. Det gick bra för jag piggnade till igen efteråt. Alltid lite läskigt att somna om när man en gång varit vaken.

Jag bestämde mig för att hinna åka hem och slänga in mina grejer innanför dörren innan jag gick ner till föreläsningen. Gick bra. Vad jag inte riktigt tänkt på var att föreläsningen hölls av en äldre man och höll på i tre timmar. Han hade ingen ppt utan pratade rakt ut i luften. Med mina sömnproblem så betydde detta att jag var tvungen att i princip nypa mig själv och röra på mig litelite konstant. Jag tror tyvärr inte att jag fick någon jättestor behållning av dessa timmar men det känns ändå bra att ha varit där och den där snubben vet mycket må jag säga. Jag blir så faschinerad varje gång en människa kan berätta så mycket utan att direkt ha förberett sig. Jag tänker då framför allt på att besvara frågor utan några problem förutom att eventuellt prata lite föör mycket. Jag härdade ut och överlevde föreläsningen i alla fall. Kom hem och upptäckte att systeryster hade ätit upp mina köttbullar men hade i alla fall rörorna kvar. Att röror kan vara så goda, varför finns det inte västkustsallad någon annan stans än just på västkusten?

Nu försöker jag peppa inför provjobb på thairestaurangen. Schpännande. Jag hoppas att kag får någon endorfinkick av den lilla nervositeten som kan komma när jag går ner dit. Vill verkligen inte vara så här trött där! Håller tummarna för att allt kommer gå  bra och att jag kommer få ett schemalagt sommarjobb med avtalad timlön som känns okej. 

Nu borde jag ta en powernap innan jag hoppar in i duschen. Jag känner lite "skrivstress" angående min hemuppgift också men jag har ju hela fredag, lördag och söndag på mig. Jag tror att jag måste omstrukturera det jag skrivit endel men hoppas på att jag har ett hyfsat resultat på söndag, inte allt för sent. 



Jag rekommenderar er att ta en titt på min barndomsvän Hannah:s blogg. Hon skriver många bra saker och har börjat rita störtsköna serier. Idag introducerade hon Pilar... Dagens skrattretare.

When we put down ideas of what life should be like, we are free to wholeheartedly say yes to our life as it is.

- Tara Brach

Tankar

Varför ska det vara så svårt att somna ibland? Visst, inaktiviteten var väldigt hög igår men jag tycker att tröttheten kunde hållit i sig även efter tandborstning. Rastlösheten i min kropp började sakta men säkert smyga sig på mig när jag kröp ner i sängen. Tankar började snurra i huvudet och det var fruktansvärt svårt att finna ro i kroppen. Eftersom jag ska ta TBE-spruta idag på förmiddagen tänkte jag gå upp relativt tidigt så jag la mig vid halv tolv. Klockan var minst ett när jag äntligen somnade. Natten var också lite orolig och jag vaknade halv sex och kunde inte somna om. klev upp, åt frukost och läste tidningar. Nu börjar det bli dags att klä på sig och försöka göra dagen till något bra. Orkar inte med en konstig dag till.

En gymdejt och fika med en vän man inte sett på länge borde väl kunna ljusa upp tillvaron lite. Jag borde även försöka komma vidare med min inlämningsuppgift vilken känns som den förvandlats till ett litet monster som kryper omkring någon stans i min mage.

Imorgon bitti ska jag sätta mig på tåget hem igen. Vet inte om jag känner mig riktigt klar här än men jag kommer ju i alla fall, förhoppningsvis, kunna skriva mer på uppgiften. Den ska lämnas in på måndag så det är ett måste.

The problem is not that there are problems. The problem is expecting otherwise and thinking that having problems is a problem.

- Theodore Rubin

Trötter

Fattar inte att man ska bli så trött av att sova... Jag har sovit massor de senaste nätterna. Igår satte vi oss i soffan vid sju, somnade säkert vid elva någonting och sov till elva i morse. Hälsade på L., L, och L, en stund på eftermiddagen. Mysigt men inte så aktiverande. Igår sov jag ju också nästan elva timmar och hos Z. sov jag väl en åtta timmar och det var kvalitetssömn.

När jag väl kom hem till byn var det visst dags att laga middag. Jag fixade riktigt goda köttfärsbiffar av köttfärs som mamma köpt av en arbetskamrat med kreatur. Riktigt fint. Kvällen fortsatte sedan med ett segt Soduku som jag hoppas vinna tio trisslotter på... hoppas det är vinstlotter som lottas ut...

Lite spel och tårta med mapa blev det också. Mysigt som vanligt men nu sitter jag här och vet inte riktigt vad... Borde väl skriva lite mer på min inlämning men lite för sent nu.

We need to attach a reason to our emotional states. At the high end of the emotional spectrum, we believe that true joy is an effect rather than a cause. Because of this deep-seated belief, we spend most of our lives chasing whatever we think causes the effect of joy -- it may be a perfect relationship, lots of money, fame, the perfect place to live, even our God. At the low end of the emotional spectrum, the game we play is blame. We blame anything from the food we have just eaten to our partners to the government for the reason that we feel bad.

- Richard Rudd

Marathon Runner

Tog en liten springtur på förmiddagen innan jag tog årets första dopp i sjön. Jag börjar förstå varför det känns lite jobbigt att springa. Dels har jag nästan inte sprungit på hela vintern och framför allt har jag ju gått upp ca 25 % av min egen kroppsvikt mot när jag vägde som minst och även hade kondisen på topp. Att droppa i vikt är inget jag tänker göra men att försöka börja springa igen, i alla fall lite mer regelbundet, så att det känns lite bättre ska jag nog satsa på. Det jobbiga är att jag ärrädd att jag har slitit ut några leder och det är ju inte direkt något man bara kan byta så där... Känner ofta av knäna och höfterna, särskillt när jag precis börjar springa och jag vill inte att det ska bli värre. Därför försöker jag ta det lugnt och lyssna på min kropp. Haatar dock att den pratar ett kryptiskt språk som jag inte riktigt har lärt mig. Önskar man snart kan operera in ett chip som man kan avläsa med hjälp av en app på mobilen. Där ska man kunna se vad man behöver äta näringsmässigt och energimässigt samt ifall man behöver vila eller träna. Jag skulle lätt göra detta om det fanns.Fattar inte att det ska vara så svårt att veta hur man ska göra för att ta hand om sig på bästa sätt. Jag försöker få en balans i det hela men det är väldigt lätt att det slår över åt ett eller annat håll.

Jag blir nog i alla fall aldrig mer en maraton löpare tur att jag känner mig nöjd med mitt första och sista lopp i alla fall. Så glad att jag tog mig igenom det så som jag gjorde. Stackars D., som jag sprang "med", var helt död när han kom i mål och hade väldigt ont i knäna om jag mins rätt. Glad att jag klarade mig igenom utan att ta ut mig allt för mycket men höfterna sa att det var dags att sluta när jag var nära mål.

2010 sprang jag kvartsmaran i K-town, jag kom nia men kände attjag kunnat göra ett ännu bättre lopp om jag tränat lite mer. I maj ska jag springa vårruset med UN-womengruppen. Bara 5 km så det borde gå hyfsat men som det känns nu så borde jag nog försöka dra några fler rundor innan det så jag får upp flåset men är det tävlingsmoment så sätter tävlingshjärnan igång och jag flyger fram. En skön nödlösning på problemet MEN jag måste LOVA mig själv att försöka analysera kroppen och sakta ner/gå om jag får en varningssignal. Annars kan det vara över med lopp för mig på en bra stund.

Startklara Rotorua Marathon 2009

Jagar biffar

I mål efter 42 km på 4 h 14 min

Leaving home in a sense involves a kind of second birth in which we give birth to ourselves.

- Robert Neelly Bellah