torsdag 29 mars 2012

Rollercoaster

Ja, denna vecka har varit väldigt mycket uppochned, gått från uttråkad till stressad, uttråkad och stressad igen. Inte bra för humör och känsla. Haft noll rutin vilket också förstör. Orsak: Kursstart.

"Seminarium 2" har dragits igång. Jag ska titta på Jordaniens ekonomiska system och transponera upp dett till ett globalt system som sedan ska analyseras. Intressant men svårt då det är lite knepigt att få fram den faktan jag vill använda mig av. Jag vet inte om jag är helt nöjd med mitt val av land men jag tänkte att det skulle bli intressant att se resultatet samt fördjupa mig lite i landets struktur. Jag känner mig lite besviken på landet just nu...


Igår var jag på en mycket intressant föreläsning med utrikespolitiska föreningen: Nordkorea: människorna, makten, kulturen. Jag var väldigt trött på eftermiddagen och blev lite besviken på att hearti inte kunde följa med. Kändes inte kul att gå dit ensam och jag var riktigt nära på attbaragå förbi och istället ta "dagens promenad"... Men när jag kom till porten så var jag så besviken på mig själv för mitt beteende att jag klev in i alla fall. Det visade sig att några från min klass var där i alla fall och vi fick till och med baguette till förläsningen. Detär så kul att det är så många engagerade pensionärer som går på föreläsningar som dessa som UF och FN-förbundet anordnar. Jag är riktigt glad att jag gick dit, både för det sociala och det informativa. 
Nordkorea är ju ett av de hårdast kontrollerade länderna i världen, vad som pågår i landet är väldigt svårt att veta och det råder mycket spekulation i det man hör om landet. Efter Kim Jong Ils död har ett maktvakuum uppstått och världen väntar med spänning på vad som blir nästa steg. Det politiska läget diskuteras ofta i svenska medier men få pratar om människorna och kulturen. Hur lever människorna i Nordkorea? Vad lyssnar de på för musik och vad är deras åsikter om det politiska läget? Föreläsningen bjöd på en helkväll där svenskar som sett Nordkorea bakom kulisserna delade med sig av sina erfarenheter och vad som får dem att dras till detta mysteriösa land. Föreläsarna var Sven-Erik Johansson, Fredrik Ekman och Magnus Bärtås. Sven-Erik är Lantbrukare och en av de svenskar som tillbringat mest tid i Nordkorea. Sedan 1999 har han arbetat som lantbruksutvecklare i landet som han har besökt över 50 gånger. Han gav oss en bild från insidan av Nordkorea och delade med sig av erfarenheter från sina många möten med nordkoreaner. Han försökte även slå hål på myten om Nordkorea som ett fullständigt eländigt land då människorna i Nordkorea har en särskild plats i Sven-Eriks hjärta.Fredrik Ekman och Magnus Bärtås berättade om skådespelerskan Madame Choi som en gång hade en lång karriär i Sydkorea och kidnappades av Kim Jong Ils agenter vilka förde henne till Nordkorea 1978. Snart lurade de också hennes ex-make i samma fälla och de utsågs till kung och drottning över den nordkoreanska filmindustrin. En monsterfilm inspirerad av Godzilla var deras sista verk innan de lyckades fly 1986. Efter att ha mött den 79-åriga Madame Choi reste de till Nordkorea där de hamnade i en märklig gruppresa genom landet vilken rörde sig i mellan monument och kulisser. De mötte ett isolerat land där makten invaderat människornas sinnen och hjärtan. 2011 utkom Ekman och Bärtås bok "Alla monster måste dö" som blev en läsarsuccé. För oss berättade dem om denna resa och deras ständiga känsla av att inte veta vad som var verkligt och vad som var skådespel. Både Sven-Erik, Fredrik och Magnus pratade om detta och jag tycker att det är helt sjukt hur ett land kan fungera så. Läskigt rent ut sagt. Människorna lever som i en sekt och det känns som att de inte vet något annat. Bland åhörarna fanns ett gäng från nordkoreanska föreningen vilka motsatte sig en del. Detta var mycket intressant och visade åter igen på landets skådespels-tendenser. Det var även intressant hur Fredrik och Magnus analyserade Kim Jong Ils filmintresse och hans motiv till att skapa en "Godzilla-film" samma period som landet startade med sitt kärnvapensprogram...

Efter föreläsningen följde jag med S och C till Bion men det blev inte film för mig denna gång mendet var mycket trevligt. Jag gick hem och åt lite middag och mötte sedan hearti och två av hans vänner vilka hade hade hittat plats på Star Bowlings övervåning där de kunde titta på Milan-Barca matchen. När matchen var över så spelade vi lite då det var en spelhall, en rolig sådan, kan även kallas vuxendagis, jag red på tjuren, klart jag van över hearti också...haha


Idag har jag reaserarchat lite inför mitt arbete och gått en promenad, hämtat ett katträd till systerysters kisse som kommer imorgon och handlat lite. Jag ska göra supergod överraskningsmiddag till Hearti.


Har inte hört något efter intervjun än...







Never doubt that you can change history. You already have.
- Marge Piercy

Inga kommentarer: