Önskar jag fick vara kreativ och aktiv hela dagarna, slippa tänka på framtiden och göra "strategiska" val... Får jag jobbet som jag ska på intervju för på torsdag så kommer jag visserligen hinna träffa mina underbara kusiner i Stockholm vilket betyder massor men jag önskar att jag inte skulle vara tvungen till att jobba "minst åtta veckor"... Önskar att det skulle räcka med tre eller fyra.
Jag skulle så gärna också vilja vandra i fjäll, backpacka och se mig om. Vara spontan, träffa nya människor, dansa, bada och åka vattenskidor.
Vad är smartast? Leva för stunden eller för framtiden? Jobbar jag inte i sommar kommer en hel del avmina sparpengar rinna mig mellan fingrarna, något som kommer ta ett tag att bygga upp igen. Jag kommer inte heller få denna arbetsgivare i mina meriter heller vilket kan vara en ganska stor förlust. Men hur ska jag kunna veta om det jag kommer få vara med om ifall jag inte jobbar kan väga upp för denna merit? Hur ska jag kunna veta om jag mår bättre om jag får vara spontan och äventyrlig än om jag får jobba med detta i sommar?
Jag vet ju inte ens om jag kommer få jobbet men vad gör jag om jag får det? Om jag inte får det? Det är nog bara jag som kan bestämma men hur ska detta gå till?
Jag hoppas på att allt löser sig och jag får en underbar sommar. Hoppas även att framtiden har en plan åt mig och att jag kommer få göra något jag trivs med, umgås med människor jag trivs med, på ett sätt jag trivs med och att jag får må bra. En fråga som ganska ofta dyker upp i mitt huvud är varför får "dem" men inte jag? Jag vill också få vara kreativ och "leka" mig igenom min utbildning. Känns just nu som jag sitter på någon "messias-post" utsedd till att rädda världen. Jag kommer alltid vilja främja en global hållbar (rättvis) utveckling men om jag aktivt kommer arbeta i en organisation eller liknande med detta det måste jag tyvärr tvivla på. Just nu ser jag inte den möjligheten som ett vidare bra alternativ men får jag chansen och det visar sig vara bra människor, en bra atmosfär och ge mig bra möjligheter för mig att leva ett liv jag vill då gör jag det. Men jag önskar att jag fick leka och äventyra lite mer. Saknar "överlevnadsläger", att vanda och klättra. Saknar att sy och måla. Saknar att resa, uppleva nya saker och träffa nya människor.
Vem sa att människan var smart? ...säger jag och tar en bit till av kakan vi bakade igår (inte smart).
Ibland kan jag önska att jag vore ett djur istället, ett djur som bara lever efter mina instinkter och njuter av livet som det är eftersom det inte direkt finns något annat att välja på. Detta är något som Montaigne också funderade på då ville underorda människorna djuren eftersom människan hade denna fantasi och dessa bråkiga tankar vilka ger honom de så kärt omtalade möjligheterna att skilja på/tänka kring vad som är, vad som inte är, vad han vill, det falska och det sanna. Enligt Montaigne är dessa färdigheter enbart den huvudsakliga källan till det onda som förtrycker honom: synd, sjukdom, obeslutsamhet, förvirring, förtvivlan.
Som sagt; jag hoppas att allt ordnar sig, jag vet att jag överlever, jag önskar få njuta, skratta och le.
Nu ska jag ta en promenad i solen så känns det nog lite lättare sen.
It is the mind that maketh good or ill, That maketh wretch or happy, rich or poor
- Michel de Montaigne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar