Paradigmskifte

I ett led av "Fight Your Fears" har jag nu fixat dreads i håret, en ca 6 timmar lång frivillig tortyr... När jag var klar var jag stressad, arg och ledsen, troligtvis pga. matbrist. och att jag hade 45 min på mig att komma hem, byta om och gå ut igen.

På kvällen var det soppsittning med programmet (även om vår klass var överrepresenterad). En riktigt rolig kväll och grymt god mat. Absolut värt en hundring för hela kalaset. Jag blev så mätt att jag fick ge bort en av mina drinkbiljetter.

Idag på föreläsningen kallade professorn mig "naiv socialist"... hm.. fördomar? Antingen borde jag ta det som en komplimang: han tror att jag har så bra självförtroende att jag inte skulle ta åt mig på nåt negativt sätt. Eller så borde jag bli arg och tycka att han inte borde säga så om han inte vet vad han pratar om.
Jag väljer det första men han borde tänka på att naiv är ett väldigt mångfacetterat ord som går att tolka på ett flertal olika sätt.

Rubriken "Paradigmskifte" valde jag då det känns lite som om jag genomgår ett sådant nu. Jag fixade dreads igår och håller på att boka tid för tatueringen. Dreadsen gjorde jag utan någon större förmedling med övriga i familjen men jag tänkte att det är nog bäst att förbereda er på tatueringen...

Det är ju så att jag har väldigt länge funderat på om jag ska göra den eller inte. I och med att;

1. Den ska sitta på ryggen (går då att dölja väldigt väl och samtidigt ta fram vid väl valda situationer)
2. Jag innerst inne ändå känner att den skulle vara ett med mig, jag skulle trivas väldigt bra med den,
3. Jag har fått tag på en riktigt duktig ungersk tatuerare som tydligen ska vara väldigt bra på texter 

så känner jag att detta också är en utmaning för min "fight your Fears"-filosofi. Själva paradigmskiftesgrejen är väl den att jag en gång i tiden sagt att jag aldrig ska tatuera mig för att det är mer annorlunda att vara "ren". Då jag nu ändå känner att jag vill ha min tatuering måste jag acceptera att jag ändrat mig och då genomgå denna process. Själva tatueringen kommer ju också vara unik så det är ju inte så att jag blir en i mängden för att jag har en tatuering ändå, jag bara uttrycker vem jag är lite mer.


Bomben (?) är släppt, nu får vi se hur lång tid det tar innan mor och far ringer...

If you judge people, you have no time to love them.
                                                                                                               ― Mother Teresa