fredag 23 september 2011

P:t i Kimpi

Då så, då har man provat hur det känns att ligga på tatueringsbänken och agera pannå i fem timmar.
 
Hade inte hearti varit med hade jag fått panik. Tatueraren hade lite invändningar mot mitt motiv och kom upp med ett annat förslag. Nu skulle jag antingen välja att göra något annat eller hitta en annan tatuerare. Jag skulle eventuellt göra ett annat motiv istället för det jag funderat på i ett år och visat alla andra eller göra en helomvändning på 5 min. Konstnärens argument var riktiga och duktig som jag visste att han var lät jag min utmaning bli ännu större och jag tog den. Två timmar senare började jag min utveckling, det är P:t i kimpi. Inga bilder kommer dock förräns den är ifylld och klar, den som väntar på nåt gått ^^

Alla konturer är klara. Jag är riktigt nöjd. Det känns bra. Förstår om ni blev lite konfunderade där hemma. Det är lugnt. Allt är bra. Kommer alltid att vara.

Sa. och Sh. har varit här sedan i onsdags. Vilket finbesök! Önskar att jag inte haft så många måsten bara men det var supermysigt att ha er här! <3

Idag mötte jag upp J. på stationen. Gick till skobutiken, lämnade tillbaka skona som gått sönder, fick ett par nya och en hundring. Juste!

Har pratat med två visa män: Pappa och syon. Bra, människor de där som tror på en men även hjälper till med kloka råd, hjälp på vägen, att hitta och hamna rätt.



An optimist may see a light where there is none, but why must the pessimist always run to blow it out?
- Michel De Saint-Pierre

Inga kommentarer: