torsdag 3 maj 2012

Spontanitet och besvikelse

Jag har lärt mig att vara spontan men vad gör man när man först ställer om och skapar förväntingar utifrån detta och sedan måste ställa om igen? Det känns inte bra, det känns dumt. Jag måste väl också kunna stå kvar vid mina planer, göra vad jag vill och vad jag känner vad jag borde. Det blir svårt ibland när jag får chansen att vara med.

Hearti, O. och M. hade länge planerat att åka norr ut redan idag, det var helt okej och det kändes som att det skulle vara skönt att bara få vara lite själv, förbereda mig inför imorgon och ta hand om mig själv lite grand. Hela förmiddagen läste, tvättade och städade jag. Framåt eftermiddagen mötte jag E. för min födelsedagsfika, vilket var mycket trevligt. När jag kom hem var R. och O. fortfarande kvar... Bilen vägrade att starta. Jag som hade bestämt mig för att jag skulle springa ett litet varv i solskenet kom av mig men lyckades få mig att gå ner och byta om efter en stund i alla fall. Jag tog en liten runda, dels för att jag ville hem innan de eventuellt skulle komma iväg och dels för att jag tänkte att det nog var snällast mot min kropp, det var mycket skönt och det blev shorts och linnepremiär samt premiär för mitt nya "mobilarmband". Jag tog en mindre sväng eftersom jag ju inte tränat på två veckor och känner att jag nog måste börja om från scratch - inte bara för dessa två veckors icke-tränande men för hela vinterns icke-springande. JAg vet inte hur många gånger jag skrivit på bloggen; "nu har jag varit ute och sprungit igen på länge och nu ska jag börja göra det regelbundet", men icke. Jag tror jag måste plöja ner mina krav på att springa en viss distans, måste lära mig nöja mig med att springa lite kortare, både för motivationen och för kroppen. Tillbaka efter en halvtimmes jogg tänkte jag gå ner en kortis på gymmet men den planen sköt jag helt bort för att få vara med  i bilmecket (i alla fall grilla), jag gick ner och tog en dusch samt gick ner till butiken för att köpa lite tvål, hittade också en mögelost för 20 kr som jag tänkte skulle passa perfekt med blomkålen i en sallad. Gick hem, fixade salladen och precis när jag var klar hörde jag en bil vråla igång och en Heatis vråååål... sekunden efter ringde det och tjugo sekunde senare satt de i bilen på väg bort... En snabb puss och kram fick jag innan men det hade ju varit trevligt om de kanske ändå kunde stanna yttepytte till så jag han smälta det lite. Nu stod jag där med en fet sallad och visste inte alls vad jag skulle göra.


Jag satte mig i soffan, satte igång tv:n och åt upp salladen. Ett konstigt program om skönhetsidéal rullade i bakgrunden först lät den nästan som de promotade skönhetsoperationer och behandlingar men som tur var fortlöpte programmet i en i alla fall något då när önskvärd rikting. De sa en del ganska bra grejer som att upplysa om att skönhet påverkar hjärnans belöningssystem precis som alkohol och narkotika, dopamin utsöndras, vilken man kan koppla till att om man börjar operera sig är det svårt att inte fortsätta - som med allt annat (?). Att sträva efter skönhet är en del i rivaliteten mellan könen, kvinnor gör sig vackra för andra kvinnor för att konkurrera ut varandra och inte för männen (Oscar Wild). Att flickor som har en bra, kärleksfull, relation till sin pappa oftare accepterar sitt utseende och om allt fler börjar göra om sig till påhittade idéal och själva skapa idéal, sätter detta då igång en ond spiral?


Jag tror att det är utstrålning som räknas mest. En människa med riktig utstrålning ger av ett vackert sken omkring sig. Jag tror även att en del av skönhetshetsen handlar om rivalitet men inte enbart, och jag tror att det är väldigt viktigt att man får mycket kärlek från både sina föräldrar och andra människor i sin närhet när man är liten för att man ska känna sig accepterad och inte ska börja fundera så mycket på om det är något fel på ens utseende.


Nu ska jag nog försöka förbereda mig lite inför imorgon innan det blir för sent. Känns skönt att klockan börjar bli lite mycket så att jag får gå och lägga mig snart. En mugg varm mjölk brukar kännas bra när man är lite upprörd det gjorde det även ikväll. Imorgon är en stor dag: grupparbete, arbetsintervju, tågresa och konsert.





 There is no doubt that creativity is the most important human resource of all. Without creativity, there would be no progress, and we would be forever repeating the same patterns.
- Edward de Bono


2 kommentarer:

MaMi sa...

Lycka till imorrn!!

MeMyself sa...

Tack MaMi <3