My Junket: Här och nu

Ibland är det svårt att bara leva här och du, vara glad för det man har och njuta av livet som det är. När tröttheten är som värst, när jag låser in mig själv i mitt inre försöker att inte dränkas av mina egna tankar är det inte mycket som hjälper. Jag har lovat mig själv att försöka återgå till somliga rutiner försöka lyssna och lyda mig själv när jag tror jag vet vad som "egentligen" är bäst men det är inte alltid så lätt att veta. Jag vet att jag mår bäst av sällskap och av träning. I tisdags sprang jag ju vårruset i alla fall, i onsdags tog jag en liten promenad runt skogen, igår var jag i alla fall en stund på gymmet och idag tog jag mig runt milen - halvt jogg och halvt gång. Imorgon är det Göteborgsvarvet. Jag höll nästan på att köpa in mig i loppen men jag tror det är bäst för min kropp om jag inte gör det. Men jag vet hur glad jag skulle var i huvudet efter loppet och i startfållan. Det får bli att deltaga i publiken i år,men kanske nästa år... Funderar allvarligt på att satsa på midnatsloppet, 10 km, den 25 augusti. Det börjar nog bli dags att anmäla men jag kan, som vanligt, inte bestämma mig. Den största utmaningen skulle helt klart vara att hålla sig pepp och vaken fram tills start.

Vi har skrivit klart vårt sista grupparbete för i år, skönt. Nu blir det till att läsa och skriva tenta. Jag måste vara färdig med allt den 2 juni eftersom jag ska med och bygga scen på SRF. Käns konstigt och bra att det snart är sommar. De har fortfarande inte hört av sig ifrån jobbet som jag sökte var på intervju för förra veckan. De sa att de skulle höra av sig vare sig jag fick det eller inte så jag fortsätter väl att hålla tummarna. Idag skulle jag egentligen kanske jobba på restaurangen men sen behövdes det inte i alla fall. Jag tror det var bra eftersom jag har varit så trött så länge och jag kan då ta det lite lugnt i stället. Jag förstår mig fortfarande inte riktigt på ångesten som väller över mig innan jag ska jobba, inte ens promenader hjälper mot den. Idag kände jag att jag bara ville bort, resa iväg och göra något helt annat, vara fri. Jag är trött på att vilja fly och önskar att jag bara kunde leva här och nu. Vill ha ett bra jobb som jag trivs med, människor runtomkring mig som ger mig energi samt tid till att leva och uppleva. Har pratat med min chef om det och det känns väldigt bra att hon förstår vad jag menar, tydligen har hon haft samma problem i början av sin karriär. Jag får väl hoppas att det går över för mig med och försöker se jobbet som ett gemensamt projekt, som att vi är kompisar som driver det ihop. Det är ju så, de som jobbar där är mina kompisar men jag förstår fortfarande inte varför jag känner så här och det är fruktansvärt frustrerande.

Nyss fick jag idén att jag skulle kunna åka till Indien och plugga ett halvår med kulturstudier något jag tidigare varit inne på att göra senare i min utbildning men nu kom på att jag förmodligen kan räkna in i min kandidatexamen.Nackdelen är att pengar kliver in i bilden igen och för att tjäna pengar måste jag jobba och för att jobba måste jag plugga och och och... Hela livet består av ofrånkomliga spiraler som får allt att gå upp och ner. Vill åka till USA, bo på en ranch, ha några hästar, sol och mitt egna liv. Vem vet kanske odla min egen mat och skita i allt som kallas samhälle. Samtidigt saknar jag, som så ofta, livet i Nya Zeeland.

Det är inte alltid så lätt att leva som man lär...