Ensam och Stark?!

Nu är jag tillbaka i mitt Göteborg efter några trevliga dagar med mycket gott att äta och fina människor runt omkring mig. Lagat en del mat och bakat.

Jag har alltid tyckt att det är skönt att vara själv. Att få bestämma själv vad jag ska göra när och hur. Nu börjar jag tycka att det känns jobbigt ibland och jag tycker att det är lite jobbigt att det är så för när jag inte varit för mig själv på länge kan jag sakna det också. Jag vill gärna alltid ha något att göra, något som är värdefullt för mig, äventyrligt eller kreativt. Jag vill så mycket och sen blir det ingen ting. Eller?

Jag tycker att jag klarar mig väldigt bra och jag vet att jag har styrkan att göra vad jag vill eller när jag vill, bara jag vet att jag vill. Det är det sistnämnda som det har gått lite sämre med på sistone. Jag har svårt att veta vad jag egentligen vill och då är det inte lätt att bestämma sig för att göra något heller. Jag vet att jag inte vill vara still men jag vet inte vad jag vill göra istället. Jag vet att jag inte vill var tyst men jag vet inte vad jag vill säga.

Nu är jag som sagt hemma, har ätit middag, tittat på tv och tagit en kort promenad. Satte mig vid Masthuggskyrkan och tittade ut över älven, på solnedgången. Lyssnade på radion, psykadelisk techno, igen. Varför är jag inte förvånad?

Nu ska jag snart krypa ner med min bok. Imorgon är det tvätt på schemat igen och sen jobb på boendet 14-21.15.

The most terrible poverty is loneliness, and the feeling of being unloved.

 - Mother Teresa