Nyårsdagen, början på något nytt?

Ja, då var väl denna dag nästan slut? - Eller; är klockan "bara barnet"?

Det beror kanske på vad man gör, hur man mår och var man är. Hur ser omgivningen på saken?
När jag är här hemma i byn brukar det bli kväll vid åtta, ganska sent, dagen lider mot sitt slut. I andra sammanhang kan det bara betyda början då klockan är 20.00. Jag antar att det bara är att bestämma sig för hur man vill spendera dagen eller kvällen, samt hur man vill att morgondagen ska se ut.

Alla ni som hade ett vilt nyårsfirande igår är kanske trötta idag och får inte mycket gjort. En del av er njuter av det medan andra ångrar sina äventyr. Jag är trött för att jag kom hem till ett 15-gradigt hus kl. 02.30, somnade inte förrän 03.20 och gick upp vid 9.00. Jag är också trött för att det inte händer något. Jag har spenderat hela dagen vid datorn. Sorterat och fixat bilder, samt skrivit ifatt på bloggen. Jag är också trött då eftersom jag varit så inaktiv. Jag skulle behöva ta en promenad. Om det blir så, ja det får vi se.

Jag tycker att detta borde kallas resfeber. Att komma hem och känna att man inte kommer tillbaka till någonting. Att man känner sig helt tom och vet inte vad man ska ta sig till.

Jag lagade fläskfilé med svampsås och hade råris och sallad till det. Som förrätt åt vi lite räkor och till alltsamman firade vi in det nya året med en stor flaska bubbel. Det var trevligt. Jag älskar verkligen min familj och uppskattar allt de gör för mig. Det känns så tråkigt att man ibland inte lyckas visa den tacksamheten och att man ibland råkar bli lite sur. Det är inte deras fel. Oftast handlar det om interna, inre, konflikter med mig själv.

Dagens snö... Ska man våga sig ut?

The torment of human frustration, whatever its immediate cause, is the knowledge that the self is in prison, its vital force and "mangled mind" leaking away in lonely, wasteful self-conflict.

- Elizabeth Drew