- det skylls på andra personer, rådande normer, policys, lagar eller resurser
- barnrättsperspektivet inte lyfts fram och tas på tillräckligt stort allvar i diskussioner och debatter som påverkar barn
- barn som är i en svår situation eller i underläge ifrågasätts och nekas hjälp
- utredningar och handlingsplaner tillsätts utan att barnrättsperspektivet lyfts fram
- barn marginaliseras och generaliseras utifrån förutfattade meningar om vad barn är och inte är, dvs. inte respekteras och bemöts som unika individer med olika förutsättningar
- barnet glöms bort i konflikter mellan vuxna
Det handlar om flykten från att ta sitt ansvar för barnens rättigheter. Här är några exempel...
Rättsfall:
1) 7 oktober 2011 – målnr. B 2697-11
Morfar döms för tio år gammalt sexövergrepp.
Den då tolvåriga flickan sov över i morfaderns husvagn och han utsatte henne, enligt hennes uppgifter, för ett sexuellt övergrepp. Efter att ha spelat upp ett videoförhör med flickan konstaterade tingsrätten att förhöret visade på betydande tvekan gällande flickans trovärdighet. Berättelsen uppfattades inte som levande och logisk. Det fanns dock vittnen som alla förklarat sig lita till flickans uppgifter efter händelsen. Tingsrätten friade morfadern från anklagelserna. Hovrätten ändrade tingsrättens dom då de ansåg att flickan gav ett trovärdigt intryck. Morfadern dömdes för sexuellt utnyttjande av underårig.
2) 6 oktober 2011 – målnr. B 2286-11
Inte sexuellt ofredande att röra flickor på bussen.
Enligt åklagaren hade den tilltalade mannen under en bussfärd försökt ta två flickor på brösten samtidigt som han sa att de var fina. Enligt tingsrätten gav flickorna ett mycket trovärdigt intryck. Tingsrätten bedömde att mannen hade haft ett sexuellt syfte i ofredandet, varför han dömdes för sexuellt ofredande. Hovrätten ändrade domen på så vis att mannen istället dömdes för ofredande. Enligt hovrätten kan endast sådana handlingar som syftar till att reta eller tillfredsställa gärningsmannens sexualdrift omfattas av bestämmelsen, vilket inte var bevisat i detta fall. Hovrätten ansåg att det saknades utredning som medgav slutsatsen att mannen hade försökt beröra flickornas bröst.
3) 3 oktober 2011 – målnr. B 479-11
Pappa saknade uppsåt att hota dotter
Pappan mådde psykiskt dåligt, hade druckit en del alkohol och orkade inte ha sin femåriga dotter hos sig. Då han inte fick tag på flickans mamma, ringde han 112 och uttalade att han skulle strypa dottern. Pappan dömdes i tingsrätten för olaga hot mot dottern. Enligt hovrättens bedömning hade pappan fällt uttalandet vid nödsamtalet enbart för att bli tagen på allvar så att polisen skulle komma. Enligt hovrättens uppfattning framgick det av ljudupptagningen att pappan hela tiden hade en lugn och vänlig ton när han talade med dottern. När dottern sa ”du får inte strypa mig” svarade pappan direkt ”nej”. Hovrätten gjorde därför bedömningen att pappan saknade uppsåt att skrämma dottern och friade honom.
Pressklipp:
Ensamkommande flyktingbarn blir förhörda utan ombud när de kommer till Sverige i frågor som kan avgöra om barnet får stanna kvar i Sverige eller inte. Emmy Ivarsson, biträdande jurist på Stockholms Asylbyrå, anser att det är helt fel och förklarar att de inledande samtalen hålls nästan alltid utan närvarande juridiskt ombud. Oskar Ekblad, avdelningschef på Migrationsverket, berättar att Migrationsverket inte jobbar på det sättet och att det inledande samtalet handlar om att få fram grundläggande fakta som var barnet kommer ifrån, var föräldrarna finns och om barnet har släkt i Sverige. Oskar Ekblad förklarar även att Migrationsverket aldrig förhör ensamkommande barn utan ”man samtalar bara med dem”.
En tvåårig pojke kom in till sjukhuset med en svår brännskada. Sjukhuspersonalen upptäckte att pojken dessutom hade blåmärken över hela kroppen och anmälde föräldrarna till polisen. Åtal väcktes mot föräldrarna och de dömdes för grov misshandel. Under förhandlingarna kom det fram att dagispersonalen hade förstått att något inte stod rätt till med pojken, som vid blöjbyten ofta hade blåmärken. Det fanns också tecken på att pojken vanvårdades. Dagispersonalen är enligt lag skyldig att kontakta socialtjänsten så fort de misstänker att ett barn far illa. Dagispersonalen uppgav att de hade pratat om att göra en anmälan men ännu inte hade hunnit, samt att de i fortsättningen ska slå larm tidigare
Sigtuna kommun står fast vid att de agerat korrekt i fallet med de dödade pojkarna Elias, 4, och Tevin, 8.
Händelsen i Sigtuna den 18 september 2011 väckte stor uppmärksamhet och kritiska röster höjdes mot Sigtuna kommuns hantering av ärendet. Flera kommuner som DN kontaktade ifrågasatte hur det kunde dröja 13 dagar innan skolan gjorde ett hembesök och orosanmälan trots att man inte fick kontakt med vårdnadshavaren. Ann Christine Sköld, biträdande chef på barn och utbildningsförvaltningen i Sigtuna, har förklarat att Sigtuna inte har brustit i några rutiner, varken i skolan eller förskolan utan har behandlat ärendet precis som de ska göra. Hon berättade även att det fungerar bra utifrån de rutinerna som finns.
DN:s kartläggning visade att nästan samtliga kommuner tycker att en orosanmälan ska göras tidigare om man inte får tag i vårdnadshavaren.
Skriv under UNICEF:s uppror mot undanflykter på Facebook! 
